Nu är det så att antalet invånare i Vuollerim är 800 personer. 800 väldigt skötsamma personer. Varför det idag var poliskontroll med alkoholblås utanför coop, kan man då undra. Det har aldrig hänt tidigare. Kan det bero på att under de senaste fem veckorna har befolkningen ökat med 40 personer. D.v.s 40 lite halvstökiga filmarbetare som aldrig jobbar normala tider och kan uppfattas lite yviga…. Någon tycks tycka att vi behöver kollas… Inget napp fick polisen dock. Vi är skötsammare än vissa tror.

Konstapeln konstaterade dock att bilen min inte kommer att gå igenom besiktningen med renhorn fastspända på grillen…..

travel in style

Lule älven är nu invigd.

Eugenie och jag stod vid Luleälvens snöbeklädda kant, ödelagda vidder, just färdigjobbade med wrapping av scenografin i ladan. Snickarbälten, solbrillor och allt annat åkte av när vi inte kunde motstå frestelsen. Vattnet var kallt, glasklart, ljuvligt. Benen något bleka i vårsolen.

I Harads några mil härifrån ligger det omtalade Tree Hotel. Trädkojor utan rinnande vatten som kostar 4 000 natten för den som vill vara ifred uppe i ödslig skog. Uppe i ett ödsligt träd. Arkitektritade kojor förstås. Det är strikt förbjudet att beträda området för utombölingar då gästernas dyra dygn måste respekteras. Min anarkistiska sida tog dock över och fick sitt dagliga behov stillat…

för den som inte ser kojan, ritad av Tham & Videgård, så får ni ledtråden av rumsnamnet... mirrorcube

Bli inte rädd, det är bara Anders, vår coordinator. Han vinner i antalet mysiga kärleks-ord som han mejlar ut till oss varje dag. Och antalet gaddningar….

Det lider mot sitt slut här på filminspelningen av årets film… Alla börjar bli lite mosiga. De flesta har varit alldeles för skötsamma för sitt eget bästa. Såna här jobb blir alltid lite roligare med en lagom dos skandaler, men det regnar inget av det här. För lite okontrollerad fylla och hämningslöst sex. Så alla kan åka hem nästa vecka med gott samvete. Förutom möjligtvis min assistent…..

Man ser ju på henna att hon är en syndare

Världens bästa Eugenie

Vi har både obekväm arbetstid och obekväm arbetsställning här på jobbet i Vuollerim. Men fint väder.

Och filmen Eskil & Trinidad, som är vår allas universum just nu blir jävligt storslagen.

Eftersom jag älskar mina arbetskamrater på denna inspelning och älskar att göra ur-usla photoshopmontage, kommer här en hyllning till livet, mina kolleger och låg ambitionsnivå på photoshopping.

I övrigt är ambitionsnivån och ribban hög här uppe i Norr. Helvete vad vi jobbar och helvete vad det blir fantastiskt!

Att jobba med långfilm är som att vara i en bubbla där alla drömmar kan bli verkliga. Någon måste bara göra en massa knäppa grejer så drömmarna kan bli verkliga. Det är vi, scenografitrollen.

”Hm, vänta nu. Skulle vara fint med typ en lyktstolpe där i hörnet.”

”Okej, vi bygger en. Vill ni ha den här? Eller kanske lite till höger? Oj, den blev tung, jag ringer en traktor”

Liten del av en dröm är nu uppfylld.

jaha då var det helg och nästan alla har åkt hem. Jag är dock kvar i Jokkmokk med en del andra leftovers som inte åkt hem. Det känns ok på något ”the shining” sätt och vis. Skissat en del och grävt, i en bibel som är så vacker och så galet gammal att den har svårt att hålla ihop, efter en speciell illustration som regissör Stephan Apelgren vill ha i bild. Hittad-nöjd.

Nu lyckas jag få in bilder från förr i datorn och tänkte därför gå tillbaka i tiden och visa några. När jag var i Sthlm förra veckan besökte vi Moderna museet som har nu en barnutställning. Det var väldigt kul, och bonus att min bonus-son hade ett verk med.

Filminspelning i Jokkmokk är våldsamt tidskrävande och lika våldsamt roligt. Tyvärr är det Telia som har bäst täckning här, så jag har tillfälligt kontantkort från helvetet. Det underlättar inte så mycket i någon aspekt, mer än att det går att ringa.. Dessutom får jag inte över mina bilder till datorn, så tyvärr är det bildfritt idag. Annars är allt underbart.

God natt