När jag var lite tog min mamma oss barn till Lars Noréns pjäser. Ibland var dom svåra men det var häftigt att beskåda dessa komplexa familjesituationer. När jag blev äldre förstod jag mer av det jag sett i pjäserna. De är viktiga för att de på något vis punkterar konfliktskräck. De uppmuntrar till att konfrontera sina medmänniskor på ett sant sätt. Han är en intressant man den där Lars. Följer honom på twitter och bara DET är nån slags ångestpoesi. Jobbigt och vackert.