Jag försöker undvika att kasta skit på andra. Alla har sin anledning varför de agerar på vissa sätt. Dessa kan ingen veta källan och ingredienserna till fullt ut. Alltså är det dumt att döma.
Tyvärr finns det vissa undantag, som jag måste ge mig på. Att Ranelid var fullkomligt kass i sitt nummer på Melodifestivalen behöver jag inte bre på så mycket om. Alla kan inte vara bra. Det är okej. Men den attityd och narcissism som bländar oss betraktare är lite äcklig. Den egenhändigt upplyste kärlekspoeten som sjunge…sorry, rabblar om kärlek och kvinnan som det första könet, dissar hårt sin medsångerska (eller hon som faktiskt sjöng och gjorde jobbet) när de vann röstningen. Som en uppblåst grillad padda.
Kristin Lundells analys i dagens SvD är utmärkt där hon tackar Ranelid för att han nu sänkt Melodifestivalen för gott.