Jag försöker undvika att kasta skit på andra. Alla har sin anledning varför de agerar på vissa sätt. Dessa kan ingen veta källan och ingredienserna till fullt ut. Alltså är det dumt att döma.

Tyvärr finns det vissa undantag, som jag måste ge mig på. Att Ranelid var fullkomligt kass i sitt nummer på Melodifestivalen behöver jag inte bre på så mycket om. Alla kan inte vara bra. Det är okej. Men den attityd och narcissism som bländar oss betraktare är lite äcklig. Den egenhändigt upplyste kärlekspoeten som sjunge…sorry, rabblar om kärlek och kvinnan som det första könet, dissar hårt sin medsångerska (eller hon som faktiskt sjöng och gjorde jobbet) när de vann röstningen. Som en uppblåst grillad padda.

Kristin Lundells analys i dagens SvD är utmärkt där hon tackar Ranelid för att han nu sänkt Melodifestivalen för gott.

Förutom att min goda vän Malin Hammar kommer från Boden, så finns där ett café som är så coolt att den som inte sladdar in på en kaffe borde få sina hälsenor avklippta.

"jamen hej, jag letar efter den där lilla speciella burken från det där speciella företaget från 60 talet som inte finns längre." "Jaha, vänta ska jag kolla i skåpet här bakom disken...."

Till min stora besvikelse har jag fått avslöjat för mig från säker källa att Lars Norén twittrar inte. (som jag tidigare njutit av och bloggat om) Det är nån annan idiot som lägger ut Lars för länge sedan utgivna dagbok som små spottloskor på twitter av okänd anledning. Jag känner mig bedragen och vill ha tillbaka pengarna.

Mitt lilla crew och jag har fortsatt vårt rekande i området runt Vuollerim. Med stor njutning har jag trampat runt i djupsnö upp till låren för att mäta platser för inspelningen. I 23 minusgrader. Underbart. Jag blev solbränd idag. Äter mycket. God mat. Renskav. Såg mycket blivande renskav på vägarna. Och lite älgskav. Mårdhundskav är nog inte så gott, men en sån såg vi också.

Pyntglada Vuollierimbors alster

Middag på lilla hotellet där vi bor med mitt scenograficrew, Eva Lena och Örjan från Vuollerim ikväll. Det är nåt annat här. Hur de lever. Sammanhållningen. Det ideella arbetet som får byn att hålla ihop och gå ihop. Envisheten att byn ska leva. Glädjen i att få hjälpa varandra och byn. Sorgen i den snart utdöende generationen som var med om den dagen då älvens brus, som varit del av deras liv, plötsligt tystnade. Vattenfall dammade igen älven. Det blev helt tyst. Eva Lena säger att hon ser sorgen i deras ögon. Men jag ser bara ödmjukhet och glädje i de jag möter. Det är vackert här. I Vuollerim.

frost på en bilruta

frosten liksom växer på en vägg i ett hus

ja, ja, värsta frostfrossan, men det är ju sååååå vackert

Avreser till Luleå i morgon bitti för att reka för långfilmen. Packning: flis, flis lånkisar, turbodojer och pälsmössor. Hoppas på att få låna en skoter så det blir lite action.

Den annalkande våren kommer att spenderas på kall breddgrad. Långfilm ska spelas in i Jokkmokksområdet. Jag är inkallad att styra upp rekvisitan. Scenograf-Bengt har jag suttit i möte med hela dagen. Vad vore livet eller filmen utan Bengt. Eller Allan Edwall, som var med i begynnelsen när manuset började skrivas för 30 år sen. Vissa kluriga detaljer framkommer är Allans idéer. Underbara. Måste vårda dom.

Drömjobb.

29 minus i Jokkmokk

Underbara betraktelser på café String:

viktigare bidrag än dricks..

Tvättställ på toan.

Mångfald i mellisfesten

De trycker på mångfalden i år i melodifestivalen. Den breda publiken ska nås. Det är inte bara en bögfestival, tycker de. Men har det inte ganska länge varit brett, högt och lågt..? Hårdrocken har länge haft sin självklara plats och säkert kommer nån spelman att dyka upp i årets musikfest. Nytt är väl då de intellektuellas intåg, där denna kväll bjöd på en snusfri Torsten. I alla fall på scen. Tittarna röstade dock fram de bästa bidragen ikväll. Ingen mellanmjölksschlager där inte.

Loreen var grym. Vacker. Egen. Självklar.

Loreen, egensinnigt skön

Dead by April hade varit ännu bättre och förmodligen helt grymma om sångaren inte hade haft utstrålning som en guppy med ambition att få ett uns godkännande av svärmor. Ingen gaddning kan göra den killen tuff.

Dead by april. Hårda förutom en

Bäst är dock att Helena Bergstöm äntligen får utrymme att glänsa med fantastiskt skådespeleri.

Helena i sin livs roll

Eh, jag är inte stolt eller så. Men nödmiddag är nödmiddag och intas i nöd och oftast alldeles för sent. Att komma hem efter jobbet sent, ashungrig och gräva i gömmerna efter något som kan intas snabbt, resulterar ofta i en nödmiddag. Inte alltid kulinarisk, men nöden har ingen lag.

blonda pastaskruvar med panerad östersjötorsk. Brynta primörer och solmogen avokado med extra virgin olivolja från Toscana